Är man mindre sjuk för att sjukdomen inte syns?

 
Hejsan alla fina!
Känner bara att det ä en grej jag vill ta upp. Dels för att det är många som frågar, (vilket jag blir jätteglad över) och dels för att jag är så fruktansvärt trött på vissa människors dumhet.
 
Det är det här med min sjukdom.
 
I April 2016 började jag må väldigt dåligt. Jag kunde svimma lite var som helst, kunde inte koncentrera mig, var fruktansvärt trött, började tappa hår, få dålig hy, svårt att sova med mera.
Skolsköterskan fick skjutsa mig från skolan till en akuttid på vårdcentralen efter att ha svimmat på skolan för 3 dje gången på en vecka.
 
De tog prover, kollade igenom mig, tog EKG och kunde redan på en gång tala om  för mig att min puls var skyhög, och mitt hjärta slog ojämna slag.
 
Under de två veckorna de utredde mig på vårdcentralen, flöt min vardag på som vanligt. Jag och mamma var helt överens om, att jag hade varit väldigt slapp under hela första året på gymnasiet, vilket alla trodde var pga lathet och att jag inte var tillräckligt smart för att fatta gymnasiekurerna. 
 
 Sedan kom beskedet. Att jag hade extrem Graves sjukdom ( en form av giftstruma). Min sköldkörtel var (läkarens ord) helt galen, och jag hade alldeles för mycket hormoner i kroppen. Min kropp gick på högvarv hela tiden.
Och troligtvis hade jag haft den här sjukdomen några år.
 
 Jag fick börja med starka medicier, åt 10 tabletter varje dag, av bla en form av cellgifter. Min läkare berättade för mig att jag kommer att vara jättetrött, delvis av medicinerna och delvis för att kroppen har gått på hövarv så länge så nu kommer den vara helt utmattad. Och så blev det.
Efter sommarlovet, som jag sovit mig igenom, gick jag till skolan igen och började 2an. Jag mådde skit.
 
Läkarna ändrade min medicin hela tiden, och jag gick som i dvala. Hade fått veta att vissa personer med denna sjukdom hade varit trötta i närmare 10 år efter dem fick hjälp. Men det var inte det värsta. För det absolut värsta som finns när man har en sjukdom som inte syns utåt, är dessa kommentarer och folks oförstående.
 
För visst är man inte sjuk om det inte syns? Eller?
 
Vuxna människor som kommententerar att de inte tror på att jag är sjuk, utan bara är ''ungdomslat''.
 
Folk som säger åt mig att jag orkar, om jag bara vill.
 
SYVen på skolan som kommenterar, efter att inspekterat mitt ansikte, att jag ''ser då minsann inte speciellt sjuk ut''.
 
Kompisar som blir irriterade/avundsjuka för att jag får ett speciellt anpassat schema av rektorn för att jag inte klarar skolan.
 
 
Folk i min närhet som tjatar om att skaffa mig ett extrajobb.
 
Snälla ni. 
Tror ni inte att jag vill, mer än allt , att vara frisk?  
Tror ni inte att jag ville vara med kompisar, ha bra betyg i skolan som jag hade i högstadiet, jobba extra och tjäna pengar?
 
 Till de som trott att jag är ''ungdomslat'', JAG HAR FÖR FAN KLARAT AV HÖGSTADIET MED JÄTTEHÖGA BETYG OCH FÖRSTA ÅRET I GYMNASIET MED GODKÄNT I ALLA ÄMNEN UTOM FRANSKA 3, MED EN SJUKDOM! HUR FAN KAN MAN KALLA MIG LAT EFTER DET? Till och med rektorn och min jättestöttande mentor tyckte jag hade klarat mig jättebra med tanke på omständigheterna.
 
Till de lärarna som inte trodde på mig och försökte pressa mig att jobba hårdare för att jävlas. Vet inte ens vad jag ska säga till er, det enda jag tänker är bara att ni.suger.
 
 
Jag blev sedan sjukskriven i februari och kom aldrig tillbaka för att slutföra 2an.
Sökte sedan in på Korresgymnasiet för att slippa skolans förslag, att gå om 2an på skolan.
 
Fick veta innan sommarlovet att jag aldrig kommer bli frisk. Medicinerna hjälper inte allt som de ska. Jag måste välja mellan operation eller radiojod behandling.
 
Med båda alternativen kommer jag behöva äta medicin livet ut. Men jag slipper medicinen som är en form av cellgift iallfall.
 
Jag har inte tagit ett beslut än, men det är ca 12 månaders väntetid så jag har ju tid.
 
Jag mår forfarande dåligt. Klarade knappt av att jobba i Norge under sommaren, det var ca 5 timmar per dag. Och det tog extremt  mycket på min hälsa. Kroppen orkar helt enkelt inte.
 
Känns därför väldigt bra att jag kom in på Korres, så jag kan anpassa mina studier efter mitt mående. Jag kan även försöka ha en fritid, och intressen, för att inte bli helt deprimerad.
För jag blev deprimerad när jag fick veta att jag är sjuk. Kanske inte är så konstigt när man får veta att man har en kronisk sjukdom som man ska leva med resten av sitt liv.
 
 
 Så snälla ni, döm aldrig efter utseende. Man vet ingenting om vad personen går igenom, kämpar med eller hur de mår! 
Var snälla mot varandra, stötta varandra och hjälp varandra!
 


Julia Svensson

Såå bra skrivit!!

Svar: tack <3
Linnéa

elin

Bra skrivet!<3

Svar: tack snälla <3
Linnéa

Liene Svärd

sv: Tack. kommer ta en bloggpaus nu men kommer göra inlägg ibland med bilder.

Bra att du skriver om detta :)
Ha det bra fina du!

Svar: Tråkigt med bloggpaus, men man ska göra det som känns bäst för en själv! Kommer definitivt kika in då och då i hopp om inlägg med fina bilder :) Tusen tack och ha en bra dag <3
Linnéa

Anita

Såå bra skrivet, folk har en tendens att lägga sig i folks liv som dom inte har en aning om hur det ens ligger till..
Kram!!

Svar: Tack! Ja tänk så mycket enklare det var om folk slutade lägga sig i andras liv för att hitta något att klaga på eller liknande... Man ska hjälpa varandra istället ,visa omtanke och vara snälla mot varandra. Vi alla är ju människor <3 Ha en bra dag och kram på dig!
Linnéa

Ida

Så bra skrivet! <3

Svar: tack <3
Linnéa

Hanna Karlsson

Vad modig du är som skriver det här inlägget och berättar om hur du mår och människors fördomar. Vad en människa går igenom syns i stort sett aldrig på utsidan och vad jobbigt det måste vara att hela tiden bli ifrågasatt. Kram!

Svar: tusen tack, ja det tog ett tag innan det kändes rätt att posta inlägget! Tycker verkligen att det är ett viktigt ämne att skriva om :) Kram <3
Linnéa

Ida - foto & häst

Så himla bra skrivet! :)

Svar: Tack <3
Linnéa

Amanda

Så sjukt bra skrivet av dig!!

Svar: Tack vad glad jag blir <3
Linnéa

Carro

har också sjukdomar som inte syns så vet precis hur det är.. varken min kroniska migrän som ger mig konstant hemsk värk eller min diabetes är sjukdomar som syns men ändå så styr de stora delar av mitt liv!

Svar: usch vad jobbigt, hade själv migrän som barn och min mamma har diabetes, så vet precis hur jobbigt det kan vara! Men då förstår du precis vad jag menar, man blir så trött på att behöva förklara sig liksom, bara för att sjukdomen inte syns... Kämpa på med dina sjukdomar! kram <3
Linnéa

Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo